Häromdagen lärde sig Exxa ett nytt trick. Vi övade lite hemma på saker som hon numera kan som ett rinnande vattenfall typ sitt, ligg, stå, tass, stanna osv och jag kände att det var dags för något nytt. Kom på en grej som vi såg en vuxen hund göra på brukshundsklubben - "markera"- som gick ut på att hunden skulle sätta sin tass på en platta för att gå godis. Vi testar tänkte jag och plockade fram ett burklock och skar till några köttbullebitar (som Exxa tokälskar över allt annat) och så satte vi oss i vardagsrummet. Jag började med att hålla godisen framför locket och när Exxa nuddade det med nosen fick hon en godis. Det tog ca 30 sekunder innan Exxa hade förstått övningen totalt... Hon är så smart! Då behövde jag inte längre hålla godisen vid locket utan det räckte att jag knackade på det med nageln och sa "här" så tryckte hon dit nosen. Sedan gick vi vidare till tassen, jag upprepade proceduren men avslutade med att ta hennes tass och trycka den mot locket för att sedan säga "braaaa" och ge henne en godis. Jag upprepade samma en gång till, sedan var det dags för eldprovet; locket på golvet, knackning på det... och tassen kom! Efter ca 1-1½ minut hade alltså Exxa förstått hela övningen! Hatten av för min lilla smartis och massa beröm.
När Micke kom hem på eftermiddagen skulle vi såklart visa honom övningen och det räckte med att jag tog fram locket så blev Exxa alldeles tokig, viftade på svansen som besatt och kröp nästan ur pälsen av iver. Hon måste ha tyckt att det var bra kul och lyckades på första försöket med att visa husse hur duktig hon är. Jag försvårade det lite genom att hålla upp locket i luften och knacka men pytt, tassen kom ändå farande. Så småningom får ju då knackningen ersättas av ett kommando typ "markera" eller liknande men det är ju ingen brådska. Tror dock att det är viktigt att variera träningen så att det inte alltid blir samma saker som man kör med hunden, finns ju massor man kan göra. Exxa gillar även att leta godis, antingen i spår eller under skålar och liknande men allra roligast verkar det vara att hämta saker just nu. Jag har läst att Siberians inte ska vara så bra på apport, alltså generellt sätt, men Exxa visar sannerligen att det mesta är individuellt och inte rasbestämt för hon är kanonbra på att apportera! Hon gör det även inomhus om jag t ex säger "Exxa, var är bollen?" så tittar hon lite frågande på mig, sedan kan man se ett litet ljus i hennes ögon innan hon springer iväg och letar. Till slut kommer hon stolt travande med bollen i munnen, sååå gullig! Gäller även för andra leksaker, hon vet t ex vilken leksak som heter apan, grodan, kaninen osv. Rätt otroligt egentligen att hon vet deras namn men så är hon ju den smartaste hunden som finns också! Ni andra tror att det är era hundar som är det - men ni har fel. =p

Nu går det även framåt med ensamhetsträningen, har knappt övat på det under hösten men med tanke på att mamma ska flytta hit i helgen så har det blivit en del småärenden i veckan då Exxa har fått vara själv ca 30-40 minuter och det har gått kanon!! Idag var hon ensam ca 40 minuter medan jag var och hämtade mammas nycklar, bokade tvättid och lite såna grejer och Exxa var jätteduktig, helt tyst när jag gick, ändå stannade jag nere i trappan en stund och lyssnade. Inte ett ljud. *Hurra* Samma sak när jag kom hem, alldeles tyst vilket känns jättebra, man har ju grannar att tänka på. Dock känner hon nog igen mina steg för hon satt precis innanför dörren när jag öppnade och överföll mig med pussar, hon är så söt och glad min lilla skrutt =)

Nu har vi även anmält oss till vintershowen i Skara som går av stapeln annandag jul, Exxa ska tävla i 6-9 månadersklassen då eftersom hon kommer vara ca 6 månader och 3 veckor vid det tillfället. Vet inte alls hur det kommer gå, det kommer ju finnas många äldre valpar där som är mer utvecklade men å andra sidan är ju Exxa underbart fin så det går nog vägen ändå. Vi får hoppas men vi har börjat tagga ner lite nu när rosettsamlingen hemma har vuxit sig stor, nu vet vi ju att vi har en superfin hund även utställningsmässigt sett så då kan man slappna av lite mer och mest ställa för att det är kul och bra träning. Uppfödare Fia kommer med Exxas mamma Pya och även den stiliga Niro så det ska bli kul att få träffa dem igen och vem vet, det kanske blir superhandlern Micke som får visa upp hundarna ;)

Det var allt för idag, ikväll ska vi och Exxa städa mammas lägenhet och göra den fin så att vi kan hämta möblerna sen.

// Jennie - så stolt över sin valp!

Bilderna är från och efter utställningen i Blekinge!

Yes!
Nu har äntligen vårt internet hoppat igång efter att ha legat nere i över en vecka (!!!) men jag vet inte hur länge det håller i sig så det gäller att passa på att blogga =) Tekniskt sett ska det inte fungera alls för vi har inte fått det nya modemet ännu...

Ni som följer bloggen läste sist om Exxa och om hur dåligt hon mådde. Det var en tuff vecka som blev tuffare av att jag höll på att oroa ihjäl mig. Nu i efterhand, när man vet att det var en förkylning, så verkar det ganska löjligt men mitt uppe i det var man inte speciellt kaxig. Kennelhosta kan vara dödlig, precis som nedsövning och andningsproblem. Det var många nätter när jag låg och lyssnade så att Exxa säkert andades och liknande saker som en hönsmamma skulle varit stolt över. Till råga på allt åkte jag på maginfluensa i en vecka. Nice. Det enda som var bra med det var att Exxa var nöjd, hon var väldigt mammig och pappig och att jag låg nerbäddad i soffan hela dagarna passade vår lilla fröken alldeles utmärkt för det är ju så skönt att ligga på mattes mage och bli klappad medan man sover...

På onsdagen förra veckan började Exxa piggna till en del och dagen därpå låg hon ca tre snäpp högre på energiskalan mot vad hon brukar göra så då fick vi äntligen veta att det bara rörde sig om en förkylning som förmodligen orsakades av en infektion i något litet sår som uppstod under pinnens resa genom Exxa. Stor lättnad. I vissas öron låter det säkert lite sjukt att gå upp så i sin valp men Exxa är vår bäbis, vår bästis, vår kärlek, vårt allt. Det är en känsla som jag önskar att alla någon gång för uppleva - det är stort och vackert.
När även jag sakta men säkert piggnade till under fredagen bestämde vi oss för att ändå åka till utställningen i Bräkne-Hoby... och tack och lov för det!!

På söndagmorgonen ringde klockan 03.45, kändes ju sådär... Vi kom iväg vid 04.30, hämtade Haldex i Vaggeryd och vrålkörde sedan till Blekinge, kom fram nästan först av alla, vid 08.45 tiden. Väl framme mötte vi upp med David, Mia och deras vovve Visko som är Exxas och Haldex syster, var jättekul att träffa dem för första gången! Visko förvånade oss rejält (eftersom vi har läst att David och Mia fått kämpa med hennes skygghet) för det var allt en framåt liten tjej som stretade och drog för att få komma fram och hälsa. Jättekul att se för då finns det ju hopp för en utveckling åt rätt håll!

Hur gick det då? Sjukt bra! Exxa blev 1:a i tiklassen och fick dessutom HP, sedan fick hon tävla mot vinnande hanen som var brorsan Haldex och blev BIM medan Haldex blev BIR pga sin tjockare päls och kraftigare kropp enligt domaren, ett helt okej beslut, Exxa är ju mindre och nättare.
Dock märktes det att vi inte hade tränat något inför utställningen för hon galopperade lite mer i ringen mot vad hon brukar och var lite rastlös när hon skulle stå still, jag fick flytta på oss några gånger innan det blev riktigt bra. Men sånt händer ibland och det är ju inte hela världen när det gäller valpar heller. Det var mitt fel, inte Exxas, och nästa gång får vi träna några kortisar innan det är dags. Men vi är supernöjda ändå, kom hem med tre fina rosetter, en lila HP-rosett, en grön-vit BIM-rosett och en röd 1:a plats rosett. Får snart sätta upp en rosett-tavla på väggen =)

Exxas kritik: "Feminin, utmärkt huvud och vackert uttryck. Korrekt bett, välplacerade öron. Normal kroppsutveckling, välvinklad runt om. Korrekt svans, bra ben och tassar. Utmärkt pälskvalitét. Rör sig mycket rastypiskt."

Syster Visko blev 2:a med HP så det var en bra förmiddag för kenneln. Men det var ju inte slut där...

Micke ställde Haldex och det var Mickes första gång, båda skötte sig otroligt bra och gick alltså vidare till BIS. Vi sa innan klassen startade att det kommer vara nån liten fluffig pluttehund som vinner (det är det ju alltid känns det som) och blev därför jätteglada när domaren, som skulle välja ut fem stycken valpar till final, bad Micke och Haldex att ta ett steg framåt. Inte sämre än femma tänkte vi, fan vad bra! Sedan fick valparna visa upp sig ännu en gång. Det var såå kul att se Micke och Haldex, det såg ut som att de två alltid har tävlat ihop, Haldex tittade uppmärksamt på Micke och Micke återgäldade kontakten, det var så gulligt! =) De andra valparna fjantade omkring medan Micke och Haldex stod och kikade på varandra.
Domaren gick fram till en valp, skakade hand och så fick de ställa sig på femteplatsen. Samma sak en gång till, den valpen blev fyra. Wow tänkte vi, trea är ju grymt bra! Men nehe då, en annan valp blev trea och sedan fick Micke och Haldex samt den andra valpen (givetvis en liten fluffig sak!!) springa ett varv till. Domaren stegade fram och skakade Mickes hand (som till sin heder ska ha att han såg helt oberörd ut, stenansikte som heter duga) och jag tänkte att tvåa är ju otroligt bra med tanke på rasen. Gissa då hur förvånad jag blev när Micke och Haldex, sida vid sida, traskade iväg till förstaplatsen och ställde upp sig. Haldex blev BIS! *Glädje* Det blir ju inte större än BIS, såå jäkla kul! Ännu roligare var det när vi fick veta att domaren var duktig på just Siberian Husky-rasen, då betyder det ju ännu mer när en domare vet vad hon/han pratar om!

Dessutom kom Haldex, Exxa och Visko 2:a i syskonklassen, sååå duktiga valpar alltså! Parklassen däremot gick åt skogen, vi hade fattat det som att man skulle ställa två hundar som var så lika varandra som möjligt men den gick ut på att en förare skulle hålla två hundar i samma hand och visa upp dem på ett snyggt sätt. Katastrof. Vi vet inte riktigt vad som hände med Visko, hon kröp mest omkring på marken, blev antagligen rädd för något, kanske var det för mkt stoj runtomkring. Exxa skötte sig bättre men David hade det inte lätt, ingen av oss hade ju gjort något liknande innan och vi slutade på 4:e plats. Men totalt så utklassade vår lilla Huskyklan de andra valparna, vi får ju hoppas att de någon gång återhämtar sig efter detta drama.

Vi är så otroligt nöjda med Exxa, hon är världens goaste valp!! Jag älskar hennes personlighet, hon är så go och rar samtidigt som hon har egna åsikter och en bestämd vilja som inte alltid går tass i hand med mattes eller husses. Men det är lite det som är charmen med henne, att man får kämpa lite och göra sig förtjänt av hennes tillit, det känns så mycket bättre då när man lyckas med något. Jag tror faktiskt inte att Exxa kunde ha fått det bättre och jag tror inte heller att hon hade varit lika underbar om någon annan hade fått henne. Hon är min och jag är hennes och vi kommer alltid att ha det bra ihop, oavsett om vi tävlar Sverige runt eller bara ligger och gosar framför en film. Det är det som kallas kärlek.

// Jennie - adventpyntat ikväll.

Ps. Bilder kommer! Ds.

Hm...

Ja...

Exxa mår inte bra. Hon äter och dricker bra, inga problem där och hon får små busryck, både inne och ute. Men hon är väldigt trött, tillbringar största delen av dagarna sovande eller vilande i soffan och är ganska slö vilket är jätteovanligt för henne, hon brukar vara som ett litet yrväder i vanliga fall. Hon hostar minimalt men går och blåser med nosen och nyser samt är väldigt mammig och pappig, helst ska vi sitta på var sin sida om henne och klappa henne, då gör hon små goseljud ifrån sig. Det märks på henne att hon själv känner att allt inte är som det ska.

Efter flera samtal med djursjukhuset vet vi fortfarande inte vad det är för fel vilket börjar bli jävligt irriterande (pardon my french). I fredags var vi så glada att hon tog sig ur narkosen på ett korrekt sätt att vi inte riktigt reflekterade över att vi åkte hem 1900 kr fattigare men utan några som helst svar förutom att pinnen i halsen är borta. Veterinären var väldigt vag, det kunde vara något slags virus, förkylning, kennelhosta, amöba osv osv men vi fick ju aldrig klart för oss vilket alternativ som var det rätta eller som troligen var det rätta, såhär i efterhand känns det ganska surt. Det kanske är syndarbocksfenomenet som kryper fram men det känns lite underligt att åka ifrån ett djursjukhus utan några som helst provtagningar eller svar. Man vill ju veta vad det är för fel på sin bäbis!!
Så just nu går nätterna åt till att ligga och lyssna på Exxa för att se om hon hostar eller behöver kräkas och liknande och dagarna går åt till att vara hönsmamma och hönspappa och passa upp på hunden på alla sätt. Man ska ju bli lite bortskämd när man är sjuk. Idag har jag legat nerbäddad i soffan och så har Exxa legat på mig och nanat, inte superbekvämt ska erkännas men är man liten och sjuk så är man.

Vi har fått reda på att det skulle kunna vara noskvalster eller något slags förkylningsvirus så åter igen är det bara att vänta (våga vägra ordet "avvakta"!!) och se. Är det inte något av detta är det en mildare form av kennelhosta.

Idag var Blå Stjärnan överhopade av akutfall och kennelhostan verkar ha spridit sig över Skaraborg. Vi fick även veta av Susanne att den har brutit ut i Växjö och runt omkring där så har man otur kommer snart en mängd hundar runt om i landet vara sjuka. Vaccinet ger tydligen bara ca 80% skydd och mindre på valpar... =/

Så nu är frågan hur vi gör med Bräkne-Hoby. Kennelhosta är smittsamt och det kommer förmodligen finnas hundar där som bär på smittan men som ännu inte har utvecklat symptom. Det smittar via luften, hundarna behöver alltså inte hälsa på varandra, det räcker att de är 100 m från varandra för att smittas och det är ju inga 100 m i ett ridhus där utställningen ska vara. Så nu vet vi inte om vi åker även om det skulle visa sig att Exxa inte har kennelhosta just nu. Har hon inte det kan hon ju få och det tar ca 3 veckor för en hund att friska till plus att det är obehagligt för dem så det känns inte riktigt som att det är värt det, man vill ju inte utsätta sin hund för sånt i onödan när man vet att sjukdomen har spridit sig över landskapen.

Vi får se vad som händer, vi gör det som är bäst för Exxa. Vad som är bäst klarnar förhoppningsvis i veckan. Jag stannar iaf hemma från skolan i morgon, vägrar lämna bort henne till Mickes mamma när hon är sjuk!

// Jennie - knappt sovit sedan i onsdags.

Ja-a... Ni som läste inlägget i onsdags vet att Exxa tuggade på en pinne ute och satte den i munnen/halsen på något sätt. Den kom ju upp medan jag pratade med Blå Stjärnan i telefon så vi fick rådet att avvakta.
I onsdags kväll och torsdags kväll tyckte vi att Exxa inte riktigt var sig själv. Hon ville inte äta sitt nya foder, (som hon slukade när vi testade en provpåse) hon var trött och slö, hostade och blåste mycket med näsan. Det kändes inte bra. När man går hemma med ett djur så mycket som jag har gjort med Exxa utvecklar man en slags känsla för djuret, man känner på sig när något är fel. Det blev flera samtal till blå stjärnan som sa att vi skulle avvakta. Ett och annat smått hysteriskt samtal till uppfödare Fia blev det oxå...
Igår kändes allt riktigt fel inom mig och efter att ha pratat med djursjukhuset fick vi tid kl 19. Strax efter att vi hade lagt på fick Exxa något slags krampanfall, hon började skaka och jag fick ingen kontakt med henne, varken när jag sa hennes namn eller ruskade i henne. Det varade i ungefär 30 sek. Jag panikringde Blå Stjärnan igen och fick en akuttid. Vi åkte in på en gång, Micke med foten på gasen och jag hängandes bakåt i sätet för att hela tiden kunna titta på Exxa bak i buren så att hon inte började krampa igen eller fick andningssvårigheter. Tur att Blå Stjärnan bara ligger ca 2 mil bort...

Väl framme blev vi insläppta direkt (ovanligt) och en sköterska gjorde en första statuskoll innan veterinären kom. De tog tempen på en skrikande Exxa, 38.6, och kände över hals, mage osv innan de tittade henne i halsen. Veterinären kunde inte se något men sa att det var farligt om det satt en pinnrest kvar och hon var oroad över krampanfallet eftersom hon pga det inte kunde ge Exxa lugnande för att titta lite närmare i munnen och halsen. Vi fick välja mellan att åka hem och avvakta eller säga ja till narkos och undersökning med sond. Hon rekommenderade narkosen men sa att det fanns risk för att Exxa inte skulle vakna igen...
Vi pratade lite kort om det och kom fram till att vi ville få henne undersökt, att åka hem och riskera att hon t ex kvävdes pga pinnrest i halsen var inget alternativ. Men fy faan vad det kändes i magen att ge tillåtelse till narkos, det är ju som att ge tillåtelse till att ens hund kanske inte vaknar upp igen. Samtidigt litar man ju på att veterinären vet vad hon gör så det kändes som en rejäl inre konflikt.
Efter beslutet hade fattats kom en sköterska för att hämta Exxa, jag blev jätteförvånad och sa att vi självklart stannar kvar och väntar med Exxa tills det är hennes tur. Sköterskan tittade stumt på mig med stora ögon, ungefär som om jag vore en idiot. Jag frågade då om djurägare inte brukar vänta med sina djur, hon svarade att de alltid åker på en gång. Konstiga djurägare tycker jag då, djuren som är sjuka och stressade förstår ju inte varför matte eller husse lämnar dem där. Det är väl ingen skillnad på djur och människor, när en människa ska opereras eller liknande stannar ju dess anhöriga kvar på sjukhuset, varför skulle det vara annorlunda när det gäller djur?! Men vi fick faktiskt inte stanna kvar, sköterskan bara tog Exxa och gick, vi fick inte ens klappa om henne. Jag tänkte när Exxa försvann runt hörnet att det kanske var sista gången jag såg henne och sedan grät jag hysteriskt på vägen till bilen och en bra stund efteråt. Stackars Micke, som var lika rädd och orolig som jag, hade fullt sjå med att lugna ner mig och samtidigt hålla sina känslor någorlunda i schack, tur att han är en sådan klippa.
Han ringde sedan Fia för att berätta, tur att Exxa kommer från en kennel som man kan ringa en fredagkväll och få stöd och support från, det betyder mycket! Sedan var det bara att åka hem. Jag ville nästan inte åka hem, att komma hem till en tom lägenhet kändes på något sätt som en försmak på hur livet utan Exxa skulle vara. För jävligt.

Jag satt med en av Exxas leksaker i famnen hela kvällen och skickade kraft till henne, ville inte prata med någon, inte äta, bara tänka på henne. Vid 20.30 tiden, två timmar efter att vi lämnade sjukhuset stod jag inte ut längre utan bad Micke ringa. Då sa de att vi kunde komma in ca 20.50 så vi hoppade in i bilen på en gång och åkte. Man har ju hört att de aldrig vill säga dåliga nyheter på telefon så magen var i uppror hela vägen in men när vi kom fram sa de att det hade gått bra så då kunde man slappna av någon liten grad iaf. När Exxa kom traskande och fick syn på oss blev hon helt galen, hon drog så att både hon och sköterskan nästan halkade omkull på golvet och hoppade upp i min famn och pussades och pussades, sedan fick Micke samma behandling. Det var nog den bästa känsla jag någonsin har känt.
De hade dock inte hittat något med sonden så de kunde faktiskt inte förklara vad som hade hänt, det kändes ju sådär... De tyckte att allt hade sett normalt ut med hennes beteende hade definitivt inte varit normalt så vi skulle hem och avvakta. Fan vad trött man blir på det där sabla ordet!! Troligast var enligt dem att det var någon slags infektion eller virus, typ ett förkylningsvirus och det kan man inte göra något åt, precis som för människor gäller det för hunden att ligga mycket, vila och ta det lugnt.

Det låter säkert väldigt dramatiskt och känslosamt det här, vissa av er tycker antagligen att jag överdriver något otroligt men såhär känns det när någon man älskar blir sjuk och inte kan tala om vad det är. För oss är Exxa inte "bara en hund", hon är vår bäbis och lika mycket en familjemedlem som någon av oss andra. Och risken att förlora en familjemedlem är alltid knäckande, eller hur?
Jag tycker faktiskt synd om de som anser att djur bara är djur, då har man ju missat hela poängen och tagit ett bra kliv tillbaka i utvecklingen. Kanske är det så att många djurägare resonerar så, kanske var det därför sköterskan tyckte det var så konstigt att vi ville vara kvar hos henne. Tragiskt. Djur ska älskas, precis som människor, och gör man inte det så ska man inte ha djur enligt mig!

Inatt var tredje natten utan sömn, man blir lite konstig i huvudet. Exxa har hostat lite under natten men mest av allt har hon legat och blåst luft ur näsan. Jag har varit och kikat på henne några gånger för att se så att hon verkligen har andats som hon ska. I morse ringde vi sjukhuset och berättade om natten, då sa de att de misstänkte en utbrytning av kennelhosta i Götene, antar att det innebär att de har haft flera fall till de senaste dagarna som liknar Exxas (minus pinnen då). Så vi skulle avvakta (suck) några dagar och se, blir hon bättre om några dagar är det bara ett litet virus hon har fått, fortsätter hon i samma stil eller blir värre ska hon testas för kennelhosta. Nu är hon vaccinerad mot det men det hjälper inte alltid, valpen kan tydligen få det ändå fast i en mildare form. Vi lutar väl allihop mot att det är ett virus eftersom ingen av Exxas kompisar hostar (det smittar) och Fia har inte heller märkt något när det gäller Haldex som Exxa delade bur med förra helgen. Dessutom ska kennelhosta vara ganska till mycket kraftig medan Exxa hostar sällan och mycket lätt. Så det lutar åt virus och vi hoppas på det. Men det känns så obehagligt att Blå Stjärnan inte kunde förklara hennes beteende...!

Detta innebär att det står ett stort blinkande frågetecken över utställningen i Bräkne-Hoby nästa helg. Är det kennelhosta finns det inte en chans att vi åker, då får vi stryka henne. Är det virus kanske vi kan åka men det beror helt på hur hon mår, visar hon minsta tecken till besvär eller trötthet i slutet av kommande vecka så ställer vi in, vi vill inte riskera något då både virus och kennelhosta kan utvecklas till lugninflammation om inte hunden håller sig i stillhet. Det är helt enkelt inte värt det. Tilläggas ska väl att vi gärna vill åka, dels för att få träffa syster Visko irl men även för att de hade både parklass och syskonklass, hade varit superkul att ställa upp i de klasserna. Men vi får se vad som händer.

Detta innebär även att Mickes födelsedagsfest flyttas till annat datum, veterinären rekommenderade lugn och ro för Exxa så det är precis vad hon ska få. Jag skiter totalt i vad folk tycker och tänker om det, min lilla skrutt ska vila! Punkt.

Så nu får alla ni som följer Exxa i bloggen hålla tummarna för henne att hon piggnar till snart.

// Jennie - alla i familjen är lika viktiga och ingen får försvinna!

Idag satte Exxa en bit av en pinne i halsen. Vi var ute på promenad och skulle precis gå in då Exxa hittade pinnen som hon ville tugga lite på, kan ju inte skada tänkte jag. Hade jag bara vetat...
Plötsligt började Exxa låta konstigt, tuggade och slickade sig om munnen och krafsade med tassarna över läpparna och ner mot nosen, hon verkade alldeles panikslagen. Jag förstod ju vad som hade hänt och blev riktigt jävla rädd, såg framför mig hur hon kvävdes där vid mina fötter. Upp med hunden i famnen, in i lägenheten, ringde veterinären som sa att hon behövde in till sjukhuset och röntgas. Ytterligare ett samtal, ett något hysteriskt sådant till Micke som ungefär gick ut på att han skulle hem omedelbums (jag minns inte så noga) och sedan ringde jag Blå Stjärnan med en pipande rädd liten tjej i famnen som jag liksom skulle försöka lugna (inte lätt när hjärtat skenar i 180 men jag försökte verkligen!) Vi hade precis kommit fram till att vi skulle åka in då Exxa fick upp pinnen i soffan. LÄTTNAD!
3-3.5 cm lång var den och ganska vass så receptionisten sa att vi ska vara uppmärksamma på hennes mundoft de kommande dagarna eftersom det kan ha blivit ett sår och då behövs antibiotika. Det var ju heller inte säkert att det var hela pinnen som kom upp så denna dag har jag tillbringat i soffan med min valp i knäet, ömsom sovandes och ömsom tittandes på matte med stoooora ögon. Jag ringde Blå Stjärnan ca 30 min senare då Exxa hade druckit lite och sedan somnat i min famn och de sa att det var bra tecken att hon kunde dricka utan att det gjorde ont och att hon kunde slappna av så pass att hon lyckades somna. Man borde ju liksom bli lugnad av sånt men jag har varit livrädd hela dagen, suttit och funderat på om hon verkligen brukar andas sådär långsamt när hon sover och om det verkligen brukar rycka i hennes halssenor. Man älskar ju sitt djur så himla mycket och när sånt här händer blir man så otroligt rädd att man ska mista sin älskling. Det är säkert en vanesak, såna här grejer kommer ju hända under åren så det är antagligen bara nu i början som man reagerar så starkt, med tiden lär man sig förhoppningsvis hur man håller huvudet lite kallare.
I em mådde iaf Exxa lite bättre, ville busa med sina gosedjur, fick lite att äta och ville sedan gå ut på en promenad så det kändes skönt, då började spänningarna släppa lite. Nu verkar hon må precis som vanligt och än så länge luktar hennes mun inte illa så vi hoppas på att det inte blev något sår i munnen eller halsen.

Helgen då? Ja, i fredags åkte vi ner till Örby, Exxa fick träffa "mormor" en stund innan vi åkte vidare till pappa för en lugn fredagskväll med god mat och Idol. Exxa sprang runt och nosade överallt, ville hemskt gärna in bakom pappas kamin (där det var varmt!) och kunde inte förstå varför hon inte fick vara i de nya skinnsofforna. Men efter några halsbrytande hoppförsök insåg hon att det inte var någon idé och somnade på sin sovkudde istället.

På söndagen var vi framme i Vaggeryd vid halv nio tiden på morgonen för att samåka med Fia som vi hittade i hundgården. Jag lyckades med konststycket att släppa ut två hundar (Exxa och Haldex) när jag skulle gå med dem till bilen, de samarbetade de små busarna, trängde sig på var sin sida av mig och innan jag hann bestämma mig för vilken av dem jag skulle stoppa hade båda sprungit iväg. Lite snopet =) Exxa kom som tur var när jag ropade medan Haldex fångades upp lite längre bort. Heja Jennie.
Väl framme i Mjölby rastade Micke de små vildbasarna medan Fia och jag kollade på hundgrejer och pratade. Tiden gick otroligt fort där, vi fick väl vänta sisådär 2.5-3 timmar på vår tur men det kändes inte alls som så lång tid eftersom vi hade kul och pratade hela tiden. Själva ställandet gick kanon, både Exxa och Haldex var små stjärnor och det slutade med att Exxa vann BIM med HP och Haldex BIR med HP.

Kritiken var: "Feminin tikvalp. Bra gällande höjd och längd. Ger idag ett något luftigt intryck. Välformat feminint huvud. Bra överlinje, korrekt front. Bra vinklad fram och bak. Temperamentsfulla goda rörelser. Söt valp."

Domaren (som var kanontrevlig) gillade verkligen våra små valpar (inte illa med tanke på att det var ca 100 valpar där) och berömde dem massor, det kändes grymt kul! Så vi kom hem med två stora fina rosetter på söndagskvällen, trötta men lyckliga och stolta.

 

*Puh* Nu har väl ni ont i ögonen. Skulle kunna berätta så mycket mer men det här börjar bli lite väl långt så jag avslutar här, ni vet ju det viktigaste iaf =)

// Jennie ? Ett liv utan Exxa? ALDRIG!

Ps. Bilden på den lilla bruna hunden (längst upp) får vara med här eftersom den var så himla fulsöt! Ds.