Läget efter narkosen.

Ja-a... Ni som läste inlägget i onsdags vet att Exxa tuggade på en pinne ute och satte den i munnen/halsen på något sätt. Den kom ju upp medan jag pratade med Blå Stjärnan i telefon så vi fick rådet att avvakta.
I onsdags kväll och torsdags kväll tyckte vi att Exxa inte riktigt var sig själv. Hon ville inte äta sitt nya foder, (som hon slukade när vi testade en provpåse) hon var trött och slö, hostade och blåste mycket med näsan. Det kändes inte bra. När man går hemma med ett djur så mycket som jag har gjort med Exxa utvecklar man en slags känsla för djuret, man känner på sig när något är fel. Det blev flera samtal till blå stjärnan som sa att vi skulle avvakta. Ett och annat smått hysteriskt samtal till uppfödare Fia blev det oxå...
Igår kändes allt riktigt fel inom mig och efter att ha pratat med djursjukhuset fick vi tid kl 19. Strax efter att vi hade lagt på fick Exxa något slags krampanfall, hon började skaka och jag fick ingen kontakt med henne, varken när jag sa hennes namn eller ruskade i henne. Det varade i ungefär 30 sek. Jag panikringde Blå Stjärnan igen och fick en akuttid. Vi åkte in på en gång, Micke med foten på gasen och jag hängandes bakåt i sätet för att hela tiden kunna titta på Exxa bak i buren så att hon inte började krampa igen eller fick andningssvårigheter. Tur att Blå Stjärnan bara ligger ca 2 mil bort...

Väl framme blev vi insläppta direkt (ovanligt) och en sköterska gjorde en första statuskoll innan veterinären kom. De tog tempen på en skrikande Exxa, 38.6, och kände över hals, mage osv innan de tittade henne i halsen. Veterinären kunde inte se något men sa att det var farligt om det satt en pinnrest kvar och hon var oroad över krampanfallet eftersom hon pga det inte kunde ge Exxa lugnande för att titta lite närmare i munnen och halsen. Vi fick välja mellan att åka hem och avvakta eller säga ja till narkos och undersökning med sond. Hon rekommenderade narkosen men sa att det fanns risk för att Exxa inte skulle vakna igen...
Vi pratade lite kort om det och kom fram till att vi ville få henne undersökt, att åka hem och riskera att hon t ex kvävdes pga pinnrest i halsen var inget alternativ. Men fy faan vad det kändes i magen att ge tillåtelse till narkos, det är ju som att ge tillåtelse till att ens hund kanske inte vaknar upp igen. Samtidigt litar man ju på att veterinären vet vad hon gör så det kändes som en rejäl inre konflikt.
Efter beslutet hade fattats kom en sköterska för att hämta Exxa, jag blev jätteförvånad och sa att vi självklart stannar kvar och väntar med Exxa tills det är hennes tur. Sköterskan tittade stumt på mig med stora ögon, ungefär som om jag vore en idiot. Jag frågade då om djurägare inte brukar vänta med sina djur, hon svarade att de alltid åker på en gång. Konstiga djurägare tycker jag då, djuren som är sjuka och stressade förstår ju inte varför matte eller husse lämnar dem där. Det är väl ingen skillnad på djur och människor, när en människa ska opereras eller liknande stannar ju dess anhöriga kvar på sjukhuset, varför skulle det vara annorlunda när det gäller djur?! Men vi fick faktiskt inte stanna kvar, sköterskan bara tog Exxa och gick, vi fick inte ens klappa om henne. Jag tänkte när Exxa försvann runt hörnet att det kanske var sista gången jag såg henne och sedan grät jag hysteriskt på vägen till bilen och en bra stund efteråt. Stackars Micke, som var lika rädd och orolig som jag, hade fullt sjå med att lugna ner mig och samtidigt hålla sina känslor någorlunda i schack, tur att han är en sådan klippa.
Han ringde sedan Fia för att berätta, tur att Exxa kommer från en kennel som man kan ringa en fredagkväll och få stöd och support från, det betyder mycket! Sedan var det bara att åka hem. Jag ville nästan inte åka hem, att komma hem till en tom lägenhet kändes på något sätt som en försmak på hur livet utan Exxa skulle vara. För jävligt.

Jag satt med en av Exxas leksaker i famnen hela kvällen och skickade kraft till henne, ville inte prata med någon, inte äta, bara tänka på henne. Vid 20.30 tiden, två timmar efter att vi lämnade sjukhuset stod jag inte ut längre utan bad Micke ringa. Då sa de att vi kunde komma in ca 20.50 så vi hoppade in i bilen på en gång och åkte. Man har ju hört att de aldrig vill säga dåliga nyheter på telefon så magen var i uppror hela vägen in men när vi kom fram sa de att det hade gått bra så då kunde man slappna av någon liten grad iaf. När Exxa kom traskande och fick syn på oss blev hon helt galen, hon drog så att både hon och sköterskan nästan halkade omkull på golvet och hoppade upp i min famn och pussades och pussades, sedan fick Micke samma behandling. Det var nog den bästa känsla jag någonsin har känt.
De hade dock inte hittat något med sonden så de kunde faktiskt inte förklara vad som hade hänt, det kändes ju sådär... De tyckte att allt hade sett normalt ut med hennes beteende hade definitivt inte varit normalt så vi skulle hem och avvakta. Fan vad trött man blir på det där sabla ordet!! Troligast var enligt dem att det var någon slags infektion eller virus, typ ett förkylningsvirus och det kan man inte göra något åt, precis som för människor gäller det för hunden att ligga mycket, vila och ta det lugnt.

Det låter säkert väldigt dramatiskt och känslosamt det här, vissa av er tycker antagligen att jag överdriver något otroligt men såhär känns det när någon man älskar blir sjuk och inte kan tala om vad det är. För oss är Exxa inte "bara en hund", hon är vår bäbis och lika mycket en familjemedlem som någon av oss andra. Och risken att förlora en familjemedlem är alltid knäckande, eller hur?
Jag tycker faktiskt synd om de som anser att djur bara är djur, då har man ju missat hela poängen och tagit ett bra kliv tillbaka i utvecklingen. Kanske är det så att många djurägare resonerar så, kanske var det därför sköterskan tyckte det var så konstigt att vi ville vara kvar hos henne. Tragiskt. Djur ska älskas, precis som människor, och gör man inte det så ska man inte ha djur enligt mig!

Inatt var tredje natten utan sömn, man blir lite konstig i huvudet. Exxa har hostat lite under natten men mest av allt har hon legat och blåst luft ur näsan. Jag har varit och kikat på henne några gånger för att se så att hon verkligen har andats som hon ska. I morse ringde vi sjukhuset och berättade om natten, då sa de att de misstänkte en utbrytning av kennelhosta i Götene, antar att det innebär att de har haft flera fall till de senaste dagarna som liknar Exxas (minus pinnen då). Så vi skulle avvakta (suck) några dagar och se, blir hon bättre om några dagar är det bara ett litet virus hon har fått, fortsätter hon i samma stil eller blir värre ska hon testas för kennelhosta. Nu är hon vaccinerad mot det men det hjälper inte alltid, valpen kan tydligen få det ändå fast i en mildare form. Vi lutar väl allihop mot att det är ett virus eftersom ingen av Exxas kompisar hostar (det smittar) och Fia har inte heller märkt något när det gäller Haldex som Exxa delade bur med förra helgen. Dessutom ska kennelhosta vara ganska till mycket kraftig medan Exxa hostar sällan och mycket lätt. Så det lutar åt virus och vi hoppas på det. Men det känns så obehagligt att Blå Stjärnan inte kunde förklara hennes beteende...!

Detta innebär att det står ett stort blinkande frågetecken över utställningen i Bräkne-Hoby nästa helg. Är det kennelhosta finns det inte en chans att vi åker, då får vi stryka henne. Är det virus kanske vi kan åka men det beror helt på hur hon mår, visar hon minsta tecken till besvär eller trötthet i slutet av kommande vecka så ställer vi in, vi vill inte riskera något då både virus och kennelhosta kan utvecklas till lugninflammation om inte hunden håller sig i stillhet. Det är helt enkelt inte värt det. Tilläggas ska väl att vi gärna vill åka, dels för att få träffa syster Visko irl men även för att de hade både parklass och syskonklass, hade varit superkul att ställa upp i de klasserna. Men vi får se vad som händer.

Detta innebär även att Mickes födelsedagsfest flyttas till annat datum, veterinären rekommenderade lugn och ro för Exxa så det är precis vad hon ska få. Jag skiter totalt i vad folk tycker och tänker om det, min lilla skrutt ska vila! Punkt.

Så nu får alla ni som följer Exxa i bloggen hålla tummarna för henne att hon piggnar till snart.

// Jennie - alla i familjen är lika viktiga och ingen får försvinna!

Kommentarer
Postat av: Fia

Jag tänker på lilla plutta-tjejen! kramis

2007-11-17 @ 22:02:56
URL: http://krokavadet.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0