För ett tag sedan anmälde vi oss till en utställning i Ludvika som skulle gå av stapeln 29 mars men efter utställningen i Växjö när vi såg att Exxa var skadad så visste vi inte om vi skulle kunna åka. Ni som följer bloggen vet att Exxa fick vila i ca 1½ vecka och i mitten av förra veckan började vi gå lite längre promenader med henne, testade traven, stretchade osv. I fredags såg steget 100 gånger bättre ut, det såg ut som det brukar göra, så vi bestämde oss sent på kvällen för att åka till Ludvika ändå. Vi sa att vi skulle åka totalt utan förväntningar, enbart för att få ett expertutlåtande på steget, man blir ju så subjektiv när det gäller ens eget djur... Sagt och gjort, det blev tidigt i säng med ett alarm på halv sju.

Från Götene tog det ca 3 timmar upp till Ludvika, Exxa åkte i sin nya bilsele och jag satt jämte henne i baksätet, det gick kanon. På något sätt verkar det påminna henne om att ligga hemma i soffan. Vi var framme ca 10.45 och skulle enligt beräknad tid inte ställa förrän vid 12.30 men när vi kom dit var det mååånga kvar före oss då de slog ihop grupp 1 och 5 (som vi tillhör) till en enda stor grupp istället och så fick man ställa efter rasnamnet. Eftersom Exxa är en Siberian så var vi 4:e rasen från sista att ställa. Det gjorde inte oss något alls eftersom vi då hade ännu mera tid på oss att värma upp Exxa. Utställningen hölls i ishallen och den var precis full med folk och hundar, det var över 400 stycken totalt som slogs om rosetterna. Vi tog det lugnt en bra stund, Exxa fick äta och dricka, hälsa på lite folk och hundar och sedan ligga i sin bur och slappa. Hon bredde ut sig rejält och låg där och halvsov, klassisk bild av totalt lugn. Vi passade på att hälsa på lite andra huskyfolk, efter en del utställningar har man börjat känna igen folk och från vilken kennel de kommer från. Exxa var den enda draghuskyn så det kändes ju sådär men egentligen brydde vi oss inte så mycket den här gången, vi ville bara veta hur hennes steg såg ut i domarens ögon.

Under förmiddagen kom det fram både huskyfolk och vanligt folk och undrade hur vi burit oss åt för att få Exxa så lugn, folk sa saker som "Guuud vilken lugn och trevlig hund" eller "Är det verkligen en draghusky, hon som är så lugn?" och "Hon är verkligen jättetrevlig på alla sätt, det ska ni vara stolta över" och det var vi verkligen. Exxa skötte sig så jäkla bra! Vi var faktiskt ganska malliga :)

När det började närma sig vår tur värmde vi först upp henne ute, sedan inomhus, sedan stretchade vi henne ordentligt och därefter värmde vi i korridoren med några vändor snabb trav. Jag tyckte det såg perfekt ut och hon var så uppmärksam och duktig, det kändes kanon! Vi passade även på att testa ringen när det var paus eftersom golvet var snorhalt, inomhusutställningar är verkligen inte gjorda för huskys... De hade lagt ut mattor men bara i en sjua vilket innebär att tre av fyra sidor av ringen var hala, det kändes ju inte så kul när man har en hund som precis har varit skadad. Exxa halkade lite men inte så farligt då vi travade väääldigt lugnt och försiktigt.
Det var massa folk runt vår ring så jag fick faktiskt tränga mig fram strax innan vi skulle in, att det snart var vår tur verkade folk inte bry sig om så jag armbågade mig helt sonika fram och tog plats och väntade på vår tur.

Vår tur kom och Exxa och jag sprang in i ringen på mattan som ledde fram till domaren ungefär som "Tjo, här kommer vi!". Domaren hälsade och bad mig trava med henne i ringen "Men ta det lugnt för guds skull för det är halt". Jo tack. Men jag hade en strategi, vi tog det sakta på det hala men när vi kom till långsidan där mattan låg frågade jag Exxa om hon var med och sedan satte vi fart som om vi hade en blåslampa bakom oss, hej vad det gick! Sedan fick vi springa fram och tillbaka en gång i "sjuan" och därefter ställde jag upp henne framför domaren. Exxa ställde sig perfekt själv och stod precis still, bara tittade på mig trots att ringen var omgiven av massa folk och hundar som skällde och pep och bråkade, det var inte illa av henne! "Jaa hon är en aning varglik" säger domaren till sin sekreterare som skrev kritiken och jag hajade till och tänkte va faan... Kollar upp och möter domarens blick som börjar flina brett och då började jag också le vilket senare övergår i skratt när domaren säger till sin sekreterare "Nej nej, skriv inte det, det var ett skämt". Han var cool.

Sedan stängde jag av öronen och fokuserade enbart på Exxa och att hålla ögonkontakt med henne. En och annan köttbullebit fick hon också för att veta att hon gjorde rätt. Vad tycker han om steget, vad tycker han om steget upprepades i skallen på mig till domaren kommer fram med en HP rosett. YES, vi gick vidare och sedan när vi fick BIR rosetten (alltså bäst i rasen) så trodde jag att jag skulle svimma. Jag nästan ryckte åt mig den och hörde domaren säga "Grattis till en jätte, jättefin hund" innan jag störtade ut ur ringen fram till Micke som stod och tog kort. Ett strålande leende hann jag dock ge domaren men jag glömde totalt bort att skaka hans hand (tror jag!!). Haha, in your faces, showhuskys! (Förlåt)



Micke tog Exxa och försökte bana sig ut bland allt folk och jag ropade att han skulle stanna och så överföll vi Exxa med pussar och kramar. Exxa fattade förmodligen ingenting men det är ju alltid kul att få beröm så hon slickade oss på våra näsor. Sedan hör jag någon ropa "Stoooop, stopp, stopp, stopp. stopp lilla vän, du ska in igen!" och jag får syn på sekreteraren som kommer springande och tar tag i mig. "Till gruppfinalen menar du?" frågar jag, "det vet jag, jag ska inte försvinna". "Vad bra, du såg ut som att du var på väg att springa bort" säger hon och så skrattade vi allihop. Jag såg nog ganska kul ut när jag störtade ut ur ringen med någon slags blandning av kängruhopp och glädjeskutt, så jag kan förstå att de blev lite oroliga, haha. Inte så proffsigt av  mig men vad fan, jag var ju överlycklig. Dessutom tror jag att de uppskattade mitt humör till skillnad från alla andra som tog emot sina rosetter med ett stenansikte.

Det blev en kort väntan med några gratulationer från lite huskyfolk (jag var glad att jag tidigare har grattat dem när de har placerat sig över Exxa) och jag babblade något om att jag struntade i om vi blev utplockade först ur gruppen och det hade jag faktiskt gjort då jag var SKITNÖJD med våra rosetter, vi kämpade för dem!
Sedan var det dags att gå in igen och ringen var helt full med hundar så jag insåg redan då att jag inte skulle kunna visa upp Exxas steg igen då alla stod ganska tätt men domaren hade ju redan sett henne springa så... Han bad alla att gå ett varv och sedan började han plocka ut hund efter hund. När vi bara var fem kvar i ringen tänkte jag "Wow, BIG 5 är ju toppenbra" men icke för vi blev BIG 4!! :) Av alla dessa hundar så går en Siberian Husky, en DRAG-husky dessutom och blir 4:a av alla dessa hundar!!! Helt otroligt!!! När jag fick den fina rosetten sa domaren "Kom tillbaka och ställ för mig om ett halvår när hon blivit stor för då kommer hon vara livsfarlig" och jag skakade hans hand så att den nästan gick av och log från öra till öra och tänkte "Stor? Vuxen heter det väl?!" Typiskt mig att tänka på sånt när vi precis har fått en SUPERFIN placering :)


Exxas kritik: "" En grandios och mycket feminin sund tik. Välformat feminint huvud, vackra öron och ögon. Bra bett. Stark rygg, välbyggd svans. Mycket bra över och underlinje. Bra vinklar fram och bak. Korrekt front. Rör sig förtjänstfullt och bra sett från sidan med mycket god parallellitet. Trevligt visad. Mycket tilltalande valp".


Vi skuttade ut ur ringen, Exxa fick godis och vatten och massa pussar och sedan fick hon lägga sig i buren lite medan Micke firade orgier i butiken som sålde hundgrejer. Exxa fick en större bilsele och en jättestor och tjock ny dyna att ligga på. Sedan pratade vi ytterligare med lite folk som grattade en gång till och efter det var det dags att packa ihop och åka hem 3 rosetter rikare (Vinnaren blev förresten en chowchow och tvåa och trea blev en eurasier och en basenji, lite osäker på stavningen men ni fattar väl).
Vi var så lyckliga och Exxa dödstrött, hon sov nästan hela vägen hem. Inte förrän vid 15.15 kom vi på att vi inte hade ätit något... Hm. Vi stannade vid ett McDonalds och Exxa fick (efter lite bortplock) en alldeles egen hamburgade som jag bröt i små bitar och gav henne. Hon rapade nöjt efteråt och somnade. Vi ville hem så fort gick det...

Micke: Fan en kamera. Håller för ansiktet.

Jag håller också för mitt ansikte.

Micke: Varför håller du för ansiktet?

Jag: För jag har inget smink på mig...

Så kan det gå när man är dödstrött och lite lullig i huvudet av lycka.

// Jennie - supertaggad inför Vaggeryd nu, akta er :)

PS. Fler bilder kommer! Ds.