I morse vid kvart i nio tiden traskade Exxa och jag ut för en liten promenix och vem städar min trappuppgång om inte tjejen som är instruktör på Götene bk och som dessutom ska hålla i kontaktkursen vi ska gå i vår! Hur kul som helst, då kan man ju få lite gratistips sådär på morgonkvisten =)
Lite senare på dagen, vid elva var det dags för promenad igen och Exxa och jag valde elljusspåret då man kan variera promenaden väldigt mycket där. Vi hade gått ungefär halva spåret när vi träffade på en man och hans två små hundar som skulle gå åt samma håll som vi så vi slog följde. Vi hade inte pratat många sekunder innan han berättade att han är instruktör på Götene bk (!!!!) och ska hålla i agilitykursen som jag vill gå med Exxa efter kontakt och grundlydnad. Satan vad liten världen är, hur stora är oddsen att man springer på två instruktörer på samma dag?! Jag skrattade ganska bra åt det för mig själv på vägen hem. Det börjar bli riktigt trevligt att gå ut och gå med Exxa i trafiken nu, hon drar lite precis i början men sedan går hon fint i kopplet och har börjat fatta "fot" nu trots att vi inte har tränat det så mycket. Förhoppningsvis blir hon en utav de där sällsynta Huskysarna som kan gå fint i koppel som vuxen.

Ikväll har vi varit hos veterinären med Exxa och hennes öron. Jag fick en sån där känsla för ca 1½ vecka sedan som jag kan få ibland när det gäller Exxa och kollade igenom hennes öron noga och upptäckte att hon var röd i ena örat. Några dagar senare såg jag ett sår som vätskade sig lite. Jag kände på mig att något var fel och ringde Fia som lugnade mig men inte helt så jag ringde och beställde tid hos farbror Lennart. Under helgen såg örat bättre ut, det röda bleknade och det verkade som att örat mådde bättre. Micke nämnde att vi kunde avboka tiden men att vi ändå skulle få betala så då sa vi att vi lika gärna kan åka in. Och tur var väl det...

När vi kom dit kollade veterinär Lennart snabbt igenom hennes öron och sa efter en stund att Exxa har öroninflammation på båda öronen. Vi blev ganska så förvånade med tanke på att vi både har hört och läst att det ska vara smärtsamt och att man märker på sin hund om den har det. Men icke sa nicke sa farbror Lennart, det är väldigt individuellt hur en hund beter sig när den har en sådan inflammation och att det brukar ta ett tag att upptäcka den. Exxas inflammation var i stadie ett dvs under utveckling så det var bra av mig att upptäcka det så tidigt (haha, tack!) Så idag har jag lärt mig det plus att den bara uppstår, det beror inte på något särskilt och vissa hundar har lättare att få inflammationen än andra.
Jag borde inte vara förvånad för jag kände ju på mig att det var något fel men Exxa har sannerligen inte visat det speciellt mycket, hon har kliat sig lite i ena örat men det är ungefär det. Farbror Lennart tyckte hon var jätteduktig som satt snällt medan han grejade i hennes öron trots att hon skakade. I morgon ska jag åka till apoteket och hämta ut örondropparna som Exxa fick, hon ska ha dem två gånger om dagen i ca 2-3 veckor. Nu är det bara att hoppas att hon inte blir en "öronhund". Hon verkar inte ha ont iaf och är precis lika pigg och glad som vanligt.

Vi måste ha haft världens otur för detta är tredje gången vi fick åka till veterinären med Exxa sedan vi skaffade henne, vi har även varit inne för bistick i munnen och pinne i halsen. Nu får det vara bra för några år framöver känns det som.

// Jennie - ångest över plugget.

Ps. Den tredje bilden blev efter lite klippande och klistrande framsidan på Mickes inbjudningskort till sitt kalas. Ds.