När vi kom tillbaka från utställningen i fredags frågade Fia mig om jag ville testa att dra släde med Exxa i snön. Med tanke på att jag vill kunna tävla i drag tackade jag såklart ja. Vid detta tillfället visste vi alltså inte att Exxa hade fel på bakbenen, hade vi vetat det hade vi aldrig dragit med henne, vill bara göra det klart :) Även nu i efterhand tror jag inte att det skadade henne för hon verkar inte ha ont alls, nu när vi var ute hoppade hon på bakbenen flera meter för att jag inte ville låta henne springa... *hm*

Hur som helst så tog Fia fram en träsläde och så selades Exxa och mamma Pya. Fia gav mig en snabblektion om hur jag skulle göra i svängarna och sedan var det dags. Båda hundarna drog på bra men efter en nedförsbacke körde vi på något, vet inte om det var en sten eller en stubbe eller en gren för det var så mkt snö men något var det iaf och släden välte och jag smällde i ena knät så jag såg stjärnor. Fan också! Givetvis trasslade hundarna in sig i linorna för att de var så ivriga och jag fick inte loss dem hur jag än försökte eftersom de inte stod still. Jag ropade på Fia och Micke men de hörde mig inte eftersom de hade gått åt andra hållet i spåret för att ta kort på oss när vi kom.

Nu i efterhand så var det kanske inte den bästa dagen för mig att testa släden med tanke på att jag var trött och väldigt ledsen för utställningen för jag var överkänslig, det inser jag nu. Men iaf, efter mycket om och men lyckades jag trassla loss hundarna och vända släden och så började vi traska tillbaka samma väg som vi kom. Både Exxa och Pya ska ha beröm för att de var så snälla och tysta och sammarbetsvilliga! Fia och Micke dök upp och jag började gråta för jag var så ledsen på mig själv och på hela situationen.

(Jag ställer enormt höga krav på mig själv när det gäller saker jag inte behärskar, vill bli duktig direkt och blir jag inte det så avskyr jag mig själv. En stund. Men jag är en kämpe och när jag bara har sansat mig så fortsätter jag träna och träna och träna tills jag blir duktig. Jag ger alltså upp snabbt, är ledsen runt 10 minuter och sedan kämpar jag vidare. Gäller det däremot något som jag vet att jag behärskar så är jag lugn som en filbunke och tar ev misslyckanden med jämnmod. Är det inte konstigt så säg?!)

Hur som helst så tröstade Fia mig och så vände vi släden igen och försökte igen. Denna gång gick det bättre och med lite hjälp från Micke därbak åkte vi ner för nästa nedförsbacke som var BRANT och sedan fick jag klara mig själv. Det gick faktiskt ganska bra på slutet och det var roligt att köra på snö, det kan jag verkligen erkänna, det skulle jag vilja göra igen och igen.
Exxa tittade bakåt på mig några gånger men det tror jag berodde på ljudet från släden, hon är inte van vid att höra saker låta bakom henne utan att få lov att titta efter vad det där för hon vänder aldrig bak huvudet här hemma när vi drar längre.
Jag var väldigt stolt över henne och Fia tyckte att hon kändes väldigt stark (vilket hon är, min lilla kämpe). Jag tror att vi kommer tjäna mycket på att vi tar med henne överallt, hon är van vid nya situationer nu och håller sig lugn och fin och är alltid ivrig över att få uppleva nya saker, det märks såna här dagar.

Exxa i röd sele, mamma Pya i gul






Även Micke fick testa att dra med släden och vi tog ur Exxa och satte in Niro istället. Det såg bra ut tyckte jag även om Micke (och jag) fick bassning för att vi uppmuntrar hundarna lite för mycket. Det har jag tänkt på när vi drar här hemma för jag tycker att Exxa drar lika bra utan att vi behöver mana på henne även om hon svarar bra på lite peppning på slutet. Så det ska vi försöka tänka på i framtiden.
Fia ville såklart också köra och satte in Exxas bror Haldex och lilla Prisma  i spannet och jag fick åka med som passagerare. Micke fick sedan testa att köra fyrspannet sista biten, jag antar att Fia tyckte att jag var för bräcklig för att testa det den dagen vilket hon isf hade rätt i :)

Jag ska bli bättre på detta med släddrag, vad som än krävs och det hade varit fantastiskt att få börja tävla i 2-spann nästa säsong. Allt hänger givetvis på att det inte är något fel på Exxas ben vilket jag tror och hoppas att det inte är. Om det inte är det så ska både jag och Exxa träna för att bli så bra att vi kan vara med på någon tävling så att vi får lite rutin och hoppas på att Fia fortsätter att stödja oss och inte blivit bortskrämd. Förlåt isf :)

// Jennie - Snart tre sjuklingar här hemma.