Igår började Exxas tredje kurs på brukshundsklubben. En del hundar som var med under valputveckling och kontaktkursen var med men det var även en del nya ansikten. Vi hade en del förväntningar som inte infriades, det var en ganska tråkig kväll igår.

För det första hade de skytteträning i skogen och Exxa, som blev jätterädd när några ungjävlar slängde smällare mot henne under en promenad på nyår, blev rädd och satte igång att skrika och bråka. När jag uppmärksammade instruktören på detta fick vi det korta svaret: Gå kontaktkursen igen då." Det började koka inom mig, för det första så löser väl för bövelen inte det problemet med skotten (!!!) och för det andra så sa instruktörerna som hade kontaktkursen att Exxa var redo för tävlingslydnad, vi behövde alltså inte ens gå den här kursen om vi inte ville. Jag blev så satans arg, fick verkligen bita mig i läppen för att inte vara lika kort och otrevlig som hon var. Så vi kämpade på, Exxa lugnade sig och började jobba.
En annan besvikelse var att kursen var så lik kontaktkursen, andra instruktörer men likadana övningar. Det vi ska gå igenom är tandvisning, inkallning, nosarbete, sitt och ligg kvar samt linföring och det känns sååå onödigt just nu. Tandvisning har Exxa gjort massa gånger, inkallning är hon expert på, nosarbete och spår kan hon som ett rinnande vattenfall, sitt och ligg kvar har hon kunnat sedan hon var valp. Det enda vi inte kan riktigt korrekt är linföring eftersom Exxa drar framåt lite som den draghund hon är.

Så nu är frågan: ska vi gå kvar eller ska vi hoppa över till tävlingslydnadskursen?

Det som talar för att gå kvar är att hon som var så otrevlig inte kommer vara med så mycket. Dessutom ska det komma en ny instruktör nästa gång som sedan ska vara med alla pass som tydligen ska vara fruktansvärt duktig, alla sa hans namn med vördnad så det kunde kanske bli intressant. Jag vet inte hur vi ska göra...

Jag hatar att känna mig dumförklarad där uppe på klubben bara för att de inte kan och förstår min ras. Känns som att man alltid har en klump i magen när man åker därifrån. Åker vi däremot upp själva och tränar är det superkul.
Jaja, de ska iaf inte få förstöra för mig och Exxa. Vi ska nå våra mål no matter what. Får jag ingen hjälp så gör Exxa och jag jobbet själva så det så! :)

//Jennie - dags att jobba.

Tack snälla ni för alla era gulliga kommentarer! Man blir lika glad varje dag :)

Dessutom är det roligt att folk, hundmänniskor och icke hundmänniskor, tycker att jag har bra åsikter, då vet man ju att man är på rätt spår.

TACK ALLIHOP!

Suttit och kollat på blocket lite, jäääklar vad mycket valpar man får upp om man söker på Siberian Husky. Det tråkiga är att jättemånga är prissänkta...

Många hundraser har ett visst problem t ex golden som har höftledsproblem i vääldigt många linjer. Siberian Huskys största problem är enligt mig aveln. Det är så många människor som tycker att de är fina, avlar på hej vilt och säljer valparna till låga priser för att bli av med dem. Det gör mig så himla sur! Om man tittar på blandraserna så är de uppe i ungefär samma priser som de renrasiga huskysarna och vad händer? Blandrasernas priser sänks, köpare som inte kan så mycket om rasen köper de valparna istället (lika söta men billigare - verkar inte vara ett svårt val för vissa) vilket leder till att många fina renrasiga valpar blir kvar hos uppfödaren, valpar som skulle kunna användas för att driva rasen vidare framåt. Som uppfödare kan man inte ha hur många hundar som helst vilket leder till att man får sluta avla eftersom man har kvar valpar från gamla kullar och allting stagnerar. De oseriösa kennlarna och privatpersonerna däremot får sina valpar sålda och tar nya kullar. Suck.

Det känns som att det måste till någon slags kvalitétskontroll. Kanske ska de renrasiga valparna från meriterade föräldrar säljas dyrare helt enkelt. Ca 7-8 000 kanske är för billigt. Kolla på märkesväskor t ex, vissa är villiga att betala X antal tusen för en gucci väska för att de vet att det är en bra väska, bra material och kommer hålla längre än en i fuskskinn. Kanske måste huskyaveln tänka likadant? Det tål att tänkas på...

// Jennie - full av åsikter idag :D

I morse åkte Micke, Exxa och jag ner till Alvesta för att ställa ut Exxa. När vi kom fram visade det sig att vår domare, domaren som vi åkte ca 25 mil enkel resa för att ställa för, var sjuk... Åh nej liksom. Men skam den som ger sig!

Lååång väntan blev det eftersom det bara fanns en domare där. Men till slut var det Huskygruppens tur. Exxa var enda draghuskyn där enda tiken överhuvudtaget i vår ras också förresten, det brukar vara så på skk :) Domaren började med att klämma Exxa på svansen och Exxa blev pottsur och skrek så det ekade över fältet och satte sig demonstrativt ner och vägrade ställa sig upp fast domaren försökte putta henne i rumpan. Först när jag klappat om henne så fick jag henne att stå fint så domaren kunde titta på tänder och öron men åh så sur Exxa var på henne! Söta huskyögon kan blänga...

Exxa skötte sig dock mycket fint, sprang snabbt fast gräset var halt och blött (det regnade) och stod stilla utan att krångla. Första gången för övrigt som hon inte fick godis i ringen, det gick super ändå så jag ska fortsätta med det tror jag. Sedan fick vi HP rosett och slutligen även BIR rosetten, alltså bäst i rasen! Tjoho! :)

Exxas kritik: "Junior tik av mycket god typ. Härligt huvud och uttryck. Bra hals och rygg. Något öppen vinkel fram, mycket välvinklad bak. Mycket bra rörelse för åldern."

Liten väntan innan gruppfinalen, vi hade det nog bäst av alla, satt i sköna stolar i vårt utställningstält och tittade på alla som blev blöta... I gruppfinalen åkte vi ut på direkten eftersom de slog ihop alla BIR vinnare till en grupp, oavsett ålder. För oss innebar det att Exxa fick tävla mot vuxna hundar i grupp 5 medan hon själv bara är junior. Liiiite orättvist. Domaren sa att hon var jättefin men att hennes ålder låg henne i fatet (nähä?!) och där tog vår resa slut. Jag blev inte ett dugg besviken faktiskt, vi förstod ju att det skulle gå så, vuxna färdigutvecklade hundar mot lilla skruttan Exxa... Man behöver inte vara hjärnkirurg direkt :) Men vi var inte ledsna, Exxa fick massa gott från hundshoppen så hon var nöjd.

Vi började plocka ner tältet då vi hörde en röst som sa "Är det en liten miniFox?" och det visade sig att rösten tillhörde Mona som har haft Exxas pappa Fox innan han hamnade hos uppfödare Fia. Var mycket roligt att få höra att Exxa är en exakt kopia av Fox då både Micke och jag tycker att han är en oerhört fin hund (bild finns på www.exxa.se).

Nu är vi iaf hemma till slut, trötta men nöjda. Exxa gjorde ett glädjeskutt när vi kom in, gav mig en slick på munnen och hoppade upp i sängen och däckade. Där ligger hon fortfarande :)

Hon skötte sig verkligen toppen idag, även utanför ringen. Trots massa hundar så gick hon sååå fint i kopplet utan att dra eller kaninhoppa, hon har verkligen utvecklats vår lilla plutt. Snart är hon inte så liten längre... :/

Nu är vi iaf peppade inför Simmatorp!! Bilder från idag kommer!!

// Jennie - dödstrött

Det blev ju inget Hammerdal för oss i helgen så vi var ganska deppade. Vi tog det mest lugnt hemma, storstädade och såg på massa filmer i en hög om tre i soffan. Exxa är alltid med och försöker jämt sno åt sig den bästa platsen, vänder man ryggen till för att hämta något så ligger hon på kuddarna när man kommer tillbaka och suckar nöjt. Jaja :)

I lördags kväll åkte vi till brukshundsklubben, det var ingen där när vi kom så vi övade inkallning med en lös Exxa som sprang så marken skakade. Passade på att träna lite utställning eftersom hon har börjat titta så på mig efter kontaktkursen vilket hon SKA men INTE när hon har utställningskopplet på sig. Hon har inte kopplat det där till 100% än men det kommer väl. Som belöning fick hon jaga pinnar och släppte dem så fint framför fötterna på oss när vi sa "pinnen loss". Det händer att hon istället vill kampa om den men då är bytesleken fin att ha.



Vi passade även på att tjuvträna lite igen då det fanns möjlighet till det (nu blir vi kryptiska här...) och Exxa var toppenduktig. Ingen tvekan alls, bara in, över eller emellan. Dock blev hon lite upphetsad och sprang ut från banan en gång och tog ett ärovarv runt den i full huskyfart innan hon kom tillbaka, haha (Inga foton här eftersom det var just tjuvträning).


// Jennie - stolt Exxa-ägare

Jäklar vad tiden går fort! Nu är det tre veckor kvar till Simmatorp och polarhundsutställningen där. Vi tänkte att vi skulle vara lite extra aktiva nu när vi missade Hammerdal så vi ska anmäla oss till dragracet där istället plus vara med på de andra aktiviteterna. Vi bor ca 2 mil därifrån och det känns underbart att för en gångs skull slippa åka genom halva Sverige för att komma till en polarhundsutställning. Det enda tråkiga är att rasspecialen i Bjursås Dalarna är samma dag, hade varit kul att vara med på båda. Men livet är fullt med svåra val och denna gången var det inte så svårt för vår del.

Dock är vi lite oroliga för domaren och hans tankar kring Exxa då han enligt hörsaga gillar kraftiga huskys. Exxa är ju...inte så kraftig :) Hon är mer slank och elegant... Men å andra sidan har hon oerhört fint steg och det gillas tydligen också av denna domare så det kan kanske gå vägen ändå. Vi får se :) Den 13 september är det dags!

//Jennie - lunchrast

Nu är första dagen på drömjobbet till ända; galet, förvirrande, underbart och skrämmande. Jag är nöjd med min dag, jag tog kommando över min tjänst och började utforma den lite sakta mot vad JAG vill göra, sen får man se vad som händer. Riktigt stolt över mig själv idag, satan vad jag kan när jag bara vill!

Idag är jag verkligen vuxen!

Har en del att berätta om helgen som varit men det får bli i morgon em någon gång. Nu ska jag ramla i säng, känner mig som att jag blivit överkörd av en traktor.

Ska bara tillägga att när jag kom hem idag så mötte Exxa mig i dörren helt överlycklig och vi plus husse damp i säng för att prata om min dag och då gosade Exxa sig intill, hon är för go. Ska alltid vara med...

Även stort grattis till uppfödare Fia och hennes vovvars fina placeringar i Hammerdal!!

// Jennie - ZzzZZZzzzZZ...

Idag borde ha varit en toppendag. Jag avslutade mitt sista pass på mitt jobb och fick ett nytt jobb, mitt drömjobb! Jag var så otroligt glad... tills jag insåg att jag börjar på måndag morgon kl 8.

Detta innebär att det inte blir någon semesterresa.

Inget Hammardal.
Ingen träff med uppfödare Fia och hundarna.
Inget grönt kort.
Ingen dragtävling.
Ingen utställning.

Alla planer som vi har haft sedan maj bara försvann.
Man får tydligen aldrig vara riktigt glad.
Sjuk att få sitt drömjobb men ändå inte vara nöjd.

Livet har en underlig form av humor.

// Jennie - tycker synd om Exxa och husse Micke