Idag satte Exxa en bit av en pinne i halsen. Vi var ute på promenad och skulle precis gå in då Exxa hittade pinnen som hon ville tugga lite på, kan ju inte skada tänkte jag. Hade jag bara vetat...
Plötsligt började Exxa låta konstigt, tuggade och slickade sig om munnen och krafsade med tassarna över läpparna och ner mot nosen, hon verkade alldeles panikslagen. Jag förstod ju vad som hade hänt och blev riktigt jävla rädd, såg framför mig hur hon kvävdes där vid mina fötter. Upp med hunden i famnen, in i lägenheten, ringde veterinären som sa att hon behövde in till sjukhuset och röntgas. Ytterligare ett samtal, ett något hysteriskt sådant till Micke som ungefär gick ut på att han skulle hem omedelbums (jag minns inte så noga) och sedan ringde jag Blå Stjärnan med en pipande rädd liten tjej i famnen som jag liksom skulle försöka lugna (inte lätt när hjärtat skenar i 180 men jag försökte verkligen!) Vi hade precis kommit fram till att vi skulle åka in då Exxa fick upp pinnen i soffan. LÄTTNAD!
3-3.5 cm lång var den och ganska vass så receptionisten sa att vi ska vara uppmärksamma på hennes mundoft de kommande dagarna eftersom det kan ha blivit ett sår och då behövs antibiotika. Det var ju heller inte säkert att det var hela pinnen som kom upp så denna dag har jag tillbringat i soffan med min valp i knäet, ömsom sovandes och ömsom tittandes på matte med stoooora ögon. Jag ringde Blå Stjärnan ca 30 min senare då Exxa hade druckit lite och sedan somnat i min famn och de sa att det var bra tecken att hon kunde dricka utan att det gjorde ont och att hon kunde slappna av så pass att hon lyckades somna. Man borde ju liksom bli lugnad av sånt men jag har varit livrädd hela dagen, suttit och funderat på om hon verkligen brukar andas sådär långsamt när hon sover och om det verkligen brukar rycka i hennes halssenor. Man älskar ju sitt djur så himla mycket och när sånt här händer blir man så otroligt rädd att man ska mista sin älskling. Det är säkert en vanesak, såna här grejer kommer ju hända under åren så det är antagligen bara nu i början som man reagerar så starkt, med tiden lär man sig förhoppningsvis hur man håller huvudet lite kallare.
I em mådde iaf Exxa lite bättre, ville busa med sina gosedjur, fick lite att äta och ville sedan gå ut på en promenad så det kändes skönt, då började spänningarna släppa lite. Nu verkar hon må precis som vanligt och än så länge luktar hennes mun inte illa så vi hoppas på att det inte blev något sår i munnen eller halsen.

Helgen då? Ja, i fredags åkte vi ner till Örby, Exxa fick träffa "mormor" en stund innan vi åkte vidare till pappa för en lugn fredagskväll med god mat och Idol. Exxa sprang runt och nosade överallt, ville hemskt gärna in bakom pappas kamin (där det var varmt!) och kunde inte förstå varför hon inte fick vara i de nya skinnsofforna. Men efter några halsbrytande hoppförsök insåg hon att det inte var någon idé och somnade på sin sovkudde istället.

På söndagen var vi framme i Vaggeryd vid halv nio tiden på morgonen för att samåka med Fia som vi hittade i hundgården. Jag lyckades med konststycket att släppa ut två hundar (Exxa och Haldex) när jag skulle gå med dem till bilen, de samarbetade de små busarna, trängde sig på var sin sida av mig och innan jag hann bestämma mig för vilken av dem jag skulle stoppa hade båda sprungit iväg. Lite snopet =) Exxa kom som tur var när jag ropade medan Haldex fångades upp lite längre bort. Heja Jennie.
Väl framme i Mjölby rastade Micke de små vildbasarna medan Fia och jag kollade på hundgrejer och pratade. Tiden gick otroligt fort där, vi fick väl vänta sisådär 2.5-3 timmar på vår tur men det kändes inte alls som så lång tid eftersom vi hade kul och pratade hela tiden. Själva ställandet gick kanon, både Exxa och Haldex var små stjärnor och det slutade med att Exxa vann BIM med HP och Haldex BIR med HP.

Kritiken var: "Feminin tikvalp. Bra gällande höjd och längd. Ger idag ett något luftigt intryck. Välformat feminint huvud. Bra överlinje, korrekt front. Bra vinklad fram och bak. Temperamentsfulla goda rörelser. Söt valp."

Domaren (som var kanontrevlig) gillade verkligen våra små valpar (inte illa med tanke på att det var ca 100 valpar där) och berömde dem massor, det kändes grymt kul! Så vi kom hem med två stora fina rosetter på söndagskvällen, trötta men lyckliga och stolta.

 

*Puh* Nu har väl ni ont i ögonen. Skulle kunna berätta så mycket mer men det här börjar bli lite väl långt så jag avslutar här, ni vet ju det viktigaste iaf =)

// Jennie ? Ett liv utan Exxa? ALDRIG!

Ps. Bilden på den lilla bruna hunden (längst upp) får vara med här eftersom den var så himla fulsöt! Ds.