Idag på morgonen hade vi fått ett mail från en tjej som heter Stina. Hon följer Exxa i vår blogg och hade några frågor om Exxas framtid. Stina skrev bl a det här:

"När man läser eran blogg slås man av hur mycket ni gör med eran hund, det händer liksom alltid något. Ni åker på utflykter, tränar, leker osv osv och man förstår hur mycket ni verkligen älskar eran hund. Jag har läst eran blogg under många månader nu och tittar in nästan varje dag för att se om ni har skrivit något nytt. Man förstår att ni vill göra mycket med eran hund och jag undrar lite hur era planer ser ut för er och eran hund? Vad vill ni åstadkomma? Vad vill ni göra? Ha valpar? Om ni fick bestämma hur situationen ser ut för er och er hund om fem år, hur skulle den se ut då? Alltså drömsituationen menar jag då."

Jag tyckte att det var ett jättebra mail och tänker svara på frågorna här i bloggen, kanske är svaren av intresse för någon mer än Stina?

Jag vill göra mycket med Exxa, jag vill dra med henne, ställa ut henne, träna lydnad och agility, jag vill visa folk att med rätt hund och rätt träning så kan en Siberian Husky göra betydligt mer än att bara vara en i spannet, jag vill förändra den attityden. Är det rimligt? Ja, det tycker jag. Är det möjligt? Det vet jag inte än. Men Stina frågade om vad JAG VILL GÖRA, inte om det går att genomföra...

Om jag bryter ner det i mindre bitar så finns det definitivt en del ambitioner. Jag skulle vilja att Exxa blev dragmeriterad, alltså är med i ett spann som vinner en dragtävling. En sådan sak kräver ENORMT mycket av både förare och hund samt att hunden måste passa in i spannet, veta sin plats och kunna ge lika mycket som de andra i spannet. Därför lär det för mig, som än så länge bara har Exxa och som är total nybörjare när det gäller drag, bli väldigt väldigt svårt. Men jag vill.
Jag vill att det ska gå bra för henne på utställningar, jag vill att hon ska få tre cert och ha klarat dragprovet så att hon kan bli svensk utställningschampion. Sedan vill jag att hon ska få tre förstapris i dragprov och då få sitt polarhundschampionat. Kommer det bli så? Svar nej till 99.9%. Men jag vill.
Jag vill gå kurser med henne och ev tävla i lydnad och agility om det skulle visa sig att hon har talang för det ena eller för båda. Har hon inte talang för det så vill jag träna ändå, för hennes skull och för min.

Att vinna är inte allt. Man kan smådrömma och det är det som jag har gjort i styckena ovan. Bli dragmeriterad, bli champion, tävla... det är saker som jag skulle kunna göra om jag hade ett magiskt trollspö. Hade jag det så skulle jag se till att det blev precis så. Nu har jag inte det och kommer få gå den långa vägen med träning, nederlag och besvikelser och det är inte säkert att det någonsin kommer gå bra även fast jag vill. Och därför är detta inte min drömsituation för Exxa, det är saker jag skulle vilja göra men det är inte den ultimata drömmen.

Drömsituationen om fem år är att Exxa lever, mår bra och är lycklig med oss. Det är verkligen min drömsituation för henne, en lycklig hund som är nöjd med livet och som har det bra. Det är min dröm för Exxa. Ska jag vara lite mer redogörnade så kan jag ju tillägga att jag hoppas att Exxa om fem år har vuxit upp till en i mitt tycke bra hund; jag hoppas att hon kommer vara lugn, stabil, harmonisk, arbetsvillig individ, att hon kommer fortsätta att vara lika underbar som hon är nu. Visst är jag partisk så det bara smäller om det men jag tycker verkligen att Exxa är en fantastisk hund och jag ser hemskt gärna att hon fortsätter att vara det. Jag vill se Exxa springa i gräset tillsammans med mina barn, jag vill ha henne liggandes på min mage regniga dagar i soffan, jag vill vara där med henne under alla hennes ögonblick, bra som dåliga... Det är nästan som ett äktenskap.

Valpar? Vem vet? Jag skulle aldrig ta valpar på en hund av fel anledningar och tro mig, det finns många!

"Jag vill ta valpar på min hund för att jag älskar henne" - fel anledning!
"Jag vill ta valpar på min hund för att hon är så vacker" - fel anledning!
"Jag vill ta valpar på min hund för att hon är så snäll" - fel anledning!
"Jag vill ta valpar på min hund för att valpar är så söta" - fel anledning!

Ovan är några exempel som folk använder som argument och jag blir TOKIG! Nu kommer jag säkert stöta mig med en del hundfolk som läser det här men det skiter jag ärligt sagt i. Om alla som älskade sin hund skulle ta valpar på den skulle Sverige svämma över av hundar. En vacker hund behöver inte få en vacker valp. Grisar är också snälla men det är inte alla som avlar på dem för det. Valpar är söta - men det är också ett sjuhelvetes jobb och ansvar som inte speciellt många människor klarar av på ett bra sätt.
Jag kan förtydliga det här ytterligare; vår första Golden uppfyllde alla "anledningar" som jag har listat ovan. Jag älskade henne så in i norden, hon var otroligt fint byggd med vackert huvud, hon var den snällaste hunden som jag någonsin har träffat - men vi hade aldrig en tanke på att ta valpar på henne. Varför? Framförallt för att det låg höftproblem i hennes släkt, ett problem som just många Golden Retriverhundar har på grund av felaktig avel av människor som anser att de felaktiga anledningarna är rätt anledningar. Ska man avla så ska man göra det för att förbättra rasen, det är den ENDA anledningen som är rätt. Det räcker inte med en snäll hund, en vacker hund - det måste finnas mer!

Därför; skulle Exxa bli meriterad på något sätt så skulle jag kanske kunna tänka mig att tänka på saken. Egentligen tycker jag att en hund ska vara meriterad på mer än ett sätt, kanske både ha vunnit drag och utställningar (det räcker inte med en vinst då givetvis) eller både vunnit drag och lydnadstävlingar osv osv. Poängen är att jag, om jag anser att Exxa skulle kunna bidra positivt till rasen, skulle kunna tänka på saken. Det är inte alls säkert att jag skulle genomföra det även om hon blev meriterad på flera sätt just för att jag vill vara säker på att fatta rätt beslut. OM Exxa vore meriterad, OM jag ansåg att jag kunde tillräckligt om rasen, OM jag hade ett supportnät med människor som är mer kunniga än jag, OM jag hittade en hane som uppfyllde samma krav som Exxa - ja då kanske jag hade tagit en valpkull och då hade jag även förmodligen behållt valparna själv (såvida det inte blev typ 8 valpar, då hade jag nog varit tvungen att sälja någon om jag ville ha kvar min man, haha).

Men så ser mina tankar ut när det gäller Exxa och hennes framtid. Flummigt? Jo. Vagt? Absolut. Men vilken framtid är säker - egentligen?

Hoppas du fått svar på det du undrade Stina och att jag uppfattade dina frågor rätt. Om inte så maila igen så ska jag förtydliga =)

// Jennie - plugg.