Igår kväll tyckte vi att det var dags att lilla Exxa fick se lite andra omgivningar så vi tog oss en tripp till "gamla järnvägen" som egentligen är en lååång grusväg som går från Götene till Lundsbrunn (eller tvärtom beroende på vilket håll man kommer från, haha) rakt genom skogen. Det tar ca 4-5 min med bil dit, Exxa låg i Jennies knä på samma handduk som hon ligger på under nätterna. När vi kom fram började Exxa genast kolla runt, hon hoppade rakt ner i en åker och undersökte och busade om vartannat, vi passade på att plåta lite =) Själva grusvägen var intressant och rolig att springa på men det var de 2-3 dm djupa dikena jämte vägen som var roligast. Efter några minuters försiktighet fick Exxa plötsligt fnatt och for som en skottspole fram och tillbaka så mkt som flexikopplet tillät, ner i diket, hopp över stock och sten, in i skogen, ut igen, upp ur diket och ner i det på andra sidan för att sedan börja om från början igen, Vi skrattade så vi nästan grät!! Jennie försökte filma men det blev en ganska "hoppig" film =)

Annars trivs nog Exxa bäst här hemma, hon är ensam hund just i detta området och har charmat alla tanterna som brukar sitta ute i solen och får massa uppmärksamhet när vi går ut, alla vill veta vad hon är för ras och tala om hur söt hon är, så fint huvud hon har, så mjuk päls osv. Som ägare tröttnar man aldrig på det =)

Vi har egentligen inga problem med henne, vi har ju hört en del från vänner som har hund om möbeltuggning, bajs inne, seperationsångest osv men än så länge fungerar sånt bra. Visst, hon ylar ibland när vi lämnar rummet men det är inte så avancerat utan mer "Hey, vart tog ni vägen?" och sen kommer hon och letar upp oss, hon är väldigt social. Är vi båda två i köket och lagar mat lämnar hon sin mjuka soffa för att lägga sig på köksgolvet istället, givetvis totalt i vägen men vem kan med att säga till henne?! Vi tar helt enkelt ett litet skutt över henne =)

 Det enda som är lite jobbigt är när vi ska äta, hon är ju för liten för att äta vår mat men försök att säga det till henne!! Hon försöker på alla sätt få smaka; fjäskar, försöker hoppa upp i våra knän eller på bordet, ylar, piper...you name it. Men vi vill inte vänja henne vid att tigga vid bordet så det blir inget men det är såå svårt!! Dessutom gillar vi kryddstark mat och det går ju verkligen inte i en liten känslig valpmage... Däremot har hon fått smaka på lite bröd och en liten ostbit men i sin matskål då och inte vid bordet. Förutom detta funkar allt finfint, vi har massa mysiga stunder med henne, häromdagen låg hon som en bebis i Jennies famn och snuttade på hennes örsnibb =)

// Micke och Jennie - som börjar få kläm på det här nu.