Yes!
Nu har äntligen vårt internet hoppat igång efter att ha legat nere i över en vecka (!!!) men jag vet inte hur länge det håller i sig så det gäller att passa på att blogga =) Tekniskt sett ska det inte fungera alls för vi har inte fått det nya modemet ännu...

Ni som följer bloggen läste sist om Exxa och om hur dåligt hon mådde. Det var en tuff vecka som blev tuffare av att jag höll på att oroa ihjäl mig. Nu i efterhand, när man vet att det var en förkylning, så verkar det ganska löjligt men mitt uppe i det var man inte speciellt kaxig. Kennelhosta kan vara dödlig, precis som nedsövning och andningsproblem. Det var många nätter när jag låg och lyssnade så att Exxa säkert andades och liknande saker som en hönsmamma skulle varit stolt över. Till råga på allt åkte jag på maginfluensa i en vecka. Nice. Det enda som var bra med det var att Exxa var nöjd, hon var väldigt mammig och pappig och att jag låg nerbäddad i soffan hela dagarna passade vår lilla fröken alldeles utmärkt för det är ju så skönt att ligga på mattes mage och bli klappad medan man sover...

På onsdagen förra veckan började Exxa piggna till en del och dagen därpå låg hon ca tre snäpp högre på energiskalan mot vad hon brukar göra så då fick vi äntligen veta att det bara rörde sig om en förkylning som förmodligen orsakades av en infektion i något litet sår som uppstod under pinnens resa genom Exxa. Stor lättnad. I vissas öron låter det säkert lite sjukt att gå upp så i sin valp men Exxa är vår bäbis, vår bästis, vår kärlek, vårt allt. Det är en känsla som jag önskar att alla någon gång för uppleva - det är stort och vackert.
När även jag sakta men säkert piggnade till under fredagen bestämde vi oss för att ändå åka till utställningen i Bräkne-Hoby... och tack och lov för det!!

På söndagmorgonen ringde klockan 03.45, kändes ju sådär... Vi kom iväg vid 04.30, hämtade Haldex i Vaggeryd och vrålkörde sedan till Blekinge, kom fram nästan först av alla, vid 08.45 tiden. Väl framme mötte vi upp med David, Mia och deras vovve Visko som är Exxas och Haldex syster, var jättekul att träffa dem för första gången! Visko förvånade oss rejält (eftersom vi har läst att David och Mia fått kämpa med hennes skygghet) för det var allt en framåt liten tjej som stretade och drog för att få komma fram och hälsa. Jättekul att se för då finns det ju hopp för en utveckling åt rätt håll!

Hur gick det då? Sjukt bra! Exxa blev 1:a i tiklassen och fick dessutom HP, sedan fick hon tävla mot vinnande hanen som var brorsan Haldex och blev BIM medan Haldex blev BIR pga sin tjockare päls och kraftigare kropp enligt domaren, ett helt okej beslut, Exxa är ju mindre och nättare.
Dock märktes det att vi inte hade tränat något inför utställningen för hon galopperade lite mer i ringen mot vad hon brukar och var lite rastlös när hon skulle stå still, jag fick flytta på oss några gånger innan det blev riktigt bra. Men sånt händer ibland och det är ju inte hela världen när det gäller valpar heller. Det var mitt fel, inte Exxas, och nästa gång får vi träna några kortisar innan det är dags. Men vi är supernöjda ändå, kom hem med tre fina rosetter, en lila HP-rosett, en grön-vit BIM-rosett och en röd 1:a plats rosett. Får snart sätta upp en rosett-tavla på väggen =)

Exxas kritik: "Feminin, utmärkt huvud och vackert uttryck. Korrekt bett, välplacerade öron. Normal kroppsutveckling, välvinklad runt om. Korrekt svans, bra ben och tassar. Utmärkt pälskvalitét. Rör sig mycket rastypiskt."

Syster Visko blev 2:a med HP så det var en bra förmiddag för kenneln. Men det var ju inte slut där...

Micke ställde Haldex och det var Mickes första gång, båda skötte sig otroligt bra och gick alltså vidare till BIS. Vi sa innan klassen startade att det kommer vara nån liten fluffig pluttehund som vinner (det är det ju alltid känns det som) och blev därför jätteglada när domaren, som skulle välja ut fem stycken valpar till final, bad Micke och Haldex att ta ett steg framåt. Inte sämre än femma tänkte vi, fan vad bra! Sedan fick valparna visa upp sig ännu en gång. Det var såå kul att se Micke och Haldex, det såg ut som att de två alltid har tävlat ihop, Haldex tittade uppmärksamt på Micke och Micke återgäldade kontakten, det var så gulligt! =) De andra valparna fjantade omkring medan Micke och Haldex stod och kikade på varandra.
Domaren gick fram till en valp, skakade hand och så fick de ställa sig på femteplatsen. Samma sak en gång till, den valpen blev fyra. Wow tänkte vi, trea är ju grymt bra! Men nehe då, en annan valp blev trea och sedan fick Micke och Haldex samt den andra valpen (givetvis en liten fluffig sak!!) springa ett varv till. Domaren stegade fram och skakade Mickes hand (som till sin heder ska ha att han såg helt oberörd ut, stenansikte som heter duga) och jag tänkte att tvåa är ju otroligt bra med tanke på rasen. Gissa då hur förvånad jag blev när Micke och Haldex, sida vid sida, traskade iväg till förstaplatsen och ställde upp sig. Haldex blev BIS! *Glädje* Det blir ju inte större än BIS, såå jäkla kul! Ännu roligare var det när vi fick veta att domaren var duktig på just Siberian Husky-rasen, då betyder det ju ännu mer när en domare vet vad hon/han pratar om!

Dessutom kom Haldex, Exxa och Visko 2:a i syskonklassen, sååå duktiga valpar alltså! Parklassen däremot gick åt skogen, vi hade fattat det som att man skulle ställa två hundar som var så lika varandra som möjligt men den gick ut på att en förare skulle hålla två hundar i samma hand och visa upp dem på ett snyggt sätt. Katastrof. Vi vet inte riktigt vad som hände med Visko, hon kröp mest omkring på marken, blev antagligen rädd för något, kanske var det för mkt stoj runtomkring. Exxa skötte sig bättre men David hade det inte lätt, ingen av oss hade ju gjort något liknande innan och vi slutade på 4:e plats. Men totalt så utklassade vår lilla Huskyklan de andra valparna, vi får ju hoppas att de någon gång återhämtar sig efter detta drama.

Vi är så otroligt nöjda med Exxa, hon är världens goaste valp!! Jag älskar hennes personlighet, hon är så go och rar samtidigt som hon har egna åsikter och en bestämd vilja som inte alltid går tass i hand med mattes eller husses. Men det är lite det som är charmen med henne, att man får kämpa lite och göra sig förtjänt av hennes tillit, det känns så mycket bättre då när man lyckas med något. Jag tror faktiskt inte att Exxa kunde ha fått det bättre och jag tror inte heller att hon hade varit lika underbar om någon annan hade fått henne. Hon är min och jag är hennes och vi kommer alltid att ha det bra ihop, oavsett om vi tävlar Sverige runt eller bara ligger och gosar framför en film. Det är det som kallas kärlek.

// Jennie - adventpyntat ikväll.

Ps. Bilder kommer! Ds.