Jag vill skryta, jag måste skryta, kan inte hindra mig från att skryta!!

Exxa är så mjuk och fin och go på alla sätt, när hon kommer och kryper upp i mitt knä, lutar huvudet mot mitt nyckelben och gör sitt lilla mysljud så smälter mitt hjärta. Jag vill bara sitta där med henne i knät, frysa tiden och ha kvar det ögonblicket för alltid. Hon är så rolig, får mig att skratta varje dag, gör mig stolt varje dag, gör mig sårbar varje dag; hon håller mig mänsklig. När allt är svart och molnen hopar sig är hon den lilla ljusstrimman som tränger igenom det svarta och påminner mig om att det alltid är som svårast just före gryningen.

Älskade lilla hund - vad gjorde jag utan dig?!

Jag försöker fokusera just nu. Mest på världsliga ting som utställningar och husköp, det känns som att om man lägger ner mer energi på det än vad som egentligen krävs så behöver man inte tänka på det som man egentligen vill tänka på fast man inte vill. Det är ungefär som en öm tand, tungan söker sig dit fast det gör ont tills man kommer på något nytt objekt.

Hur går det då med det jag tänker på? Tja...

Utställningen är nästa helg, Micke ska ställa Exxa för första gången. Vi har noll förväntningar då hon har blivit ännu större under de senaste veckorna, verkar vara inne i en rejäl växtfas. Dessutom är det skk så finns det showhuskys där så... ja, ni vet.
Men med tanke på alla rosetterna i hyllan sen i höstas så känns det som att det får gå som det går, det har gått bra innan och kommer göra det igen när hon kommit i harmoni med sin kropp. Tills dess är utställningarna bara miljöträning. Micke har lättare att tänka så än vad jag har, vinnarskalle till tusen, men å andra sidan kan man inte prestera bra jämt. Det finns alltid saker som sätter käppar i hjulet, stress, trötthet, dagsformen, domarens tycke och smak... det är bara att acceptera. Eller som det stod på en sida som jag hittade igår: "En hund kan få en tvåa eller trea i kvalité ena dagen och få ett ck nästa dag - det är så det är i den hårda utställningsvärlden".

Husköp går väl oxå sådär just nu, gården i Varnhem för 4.2 milj kr blir för dyr. Suck. Och det finns inga andra drömhus ute just nu. Så vad gör man, köper ett tillfälligt hus som man renoverar och säljer eller avvaktar? Jag vet inte! *ångest* Det är ingen picknick att köpa hus. Inte leta heller för den delen.

Ingenting funkar just nu. Allt bara krånglar!! Tur att jag har Exxa, min lilla pluttaängel...

// Jennie - lekdags!