Varken Micke eller jag har fått någon ro när det gäller Exxa idag. Hon förstår inte alls att vi är sjuka och behöver vila. När både husse och matte är hemma ska det lekas verkar hon tycka och tjatar och tjatar... Till slut fick vi nog, bylsade på oss tills vi såg ut som två stoppade korvar och begav oss ut. Vi värmde upp Exxa med liten promenad samt streching och lite trav innan vi släppte henne på fältet. Hon var helt överlycklig och sprang som en galning.



 En hund som har ont flyger inte så över snöhögarna och det riktigt lyste ur ögonen på henne. Vi försökte bromsa henne så gott det gick och passade på att träna lite inkallning som gick kanon. Nu när löpet är över verkar all gammal lärdom ha kommit tillbaka (tack och lov).




Sedan gick vi till gräsmattan nedanför vår byggnad och travade lite med henne, det är så bra att träna just där för det är liksom en remsa med gräs där snön har smält bort. Vi strechade igen och började långsamt, hon såg lite bunden ut fortfarande. Efter några vändor strechade vi igen och sedan testade jag att öka farten. Plötsligt så släppte det och hon fick ut baktassarna ordentligt enligt Micke. Då fick han springa med Exxa medan jag såg på och faktiskt; det såg mycket bättre ut. Sen om det beror på att hon har fått vila, strechingen, uppvärmningen, blodflödesövningarna eller om det helt enkelt bara var dags - ja, det vet ju inte jag men bättre såg det ut iaf! Det var två glada (men hostiga och dödströtta) ägare som gick in med sin lilla vargunge. Nu ska Micke och Exxa vila och jag ska fortsätta med c-uppsatsen. 2 veckor kvar... :/



// Jennie - happy.